Om att tro och att tvivla. Om pojken med det lockiga håret

Här har det varit tyst ett par dagar. Jag har städat, slagit in julklappar och gjort skoluppgifter. 

Allt är klart för julen men jag vill inte fira jul i år. 

Jag brukar inte dela med mig så mycket av mina innersta och privata tankar, men jag känner att jag behöver få goda råd.

Jag älskar julen. Att få umgås med alla nära och kära. Äta gott och ge de man tycker mest om gåvor. 

Men förra veckan såg jag en video på Facebook. 

Det är inte den första videon jag sett, och säkert inte heller den sista, men den har etsat sig fast och vägrar släppa taget.

Videon är från ett sjukhus, eller ett temporärt sådant, i Aleppo Syrien.

Aleppo kallas för "Staden där bar slutat gråta".

Videon visar en liten kille med underbart lockigt hår och fina ögon. Han sitter på en brits, dammig och med skador, antagligen från en flygräd eller något annat horribelt.

Den här lilla killen kan inte vara äldre än 3 år. Men han rör inte en min. Han är skadad och dammig men inte en tår rinner längs hans kinder. 

När ett barn skadar sig gråter det. 

Den lilla pojken med det lockiga håret grät inte, med det gjorde jag.

Jag kan inte skaka bort den här lilla killen ur mitt minne. 

Vad är det för hemsk värd vi lever i? 

Vad är det för nån Gud som låter det här ske?

Som låter oskyldiga barn skadas och dö, på grund av vuxna människor oförstånd och maktbegär?

Jag har, enda sedan högstadiet, kämpat lite med att försöka hitta min egen tro. Jag söker ännu.

Men det är såna här saker som får mig att låsa in allt vad jag tror på i en liten låda och slänga bort nyckeln. 

Jag är en människa som funderar mycket. Låter tankarna vandra iväg alldeles för långt innan jag kommit fram till en lösning. Den här gången har tankarna vandrat i dagar, och jag hittar ingen lösning. 

Jag känner att jag har fått nog av att rusa runt i diverse butiker efter julklappar. Det är ju inte det julen ska handla om.

Jag vill inte fira jul i år.

Det känns inte rätt.

Jag vill krama om den lilla killen med det underbara lockiga håret.

-I

--------------------------------------------------------------------------------------------------------

It's been quiet here on the blog for a while. I've cleaned, wrapped presents and done some schoolwork.

Everything is set for Christmas, but I don't want to celebrate Christmas this year.

I don't normally like to share my inner most personal thoughts, but this time I feel like I need advice. 

I love Christmas. I love spending time whit my family and friends. I love all the amazing food. I love giving people gifts.

But last week I stumbled upon a video on Facebook.

It's not the first I've seen, and most likely not the last one, but this one is etched in my brain and it wont let go.

The video is from a hospital, or a makeshift one, in Aleppo Syria.

They call Aleppo "The city where children has stopped crying."

The video shows a little boy whit wonderful curly hair and incredibly pretty eyes. He is sitting on a hospital bed, full of dust and whit injuries from a air raid or something equally as horrible.

This little boy cant be older than three years old. But he doesn't move a muscle. He's hurt and full of dust but there is no tears running down hes cheeks.

When a child is hurt it cries. 

The little boy didn't cry, but I did.

I can't get this little boy out of my head.

What kind of twisted horrible world do we live in?

What kind of God would allow this to happen?

Lets innocent kids die and get hurt, because of adults foolishness and lust for power?

I have, ever since 7th grade tried to find my own faith. Im still looking for it.

But it is things like this that makes me put all of my believes in a box, lock it and throw away the key.

I'm a person that thinks a lot. I let my thoughts wander way to far before I find a solution to my problem. This time my thoughts have been wandering for days and I can't find a solution.

I've had enough of running around in stores searching for the perfect gifts. That's not really what Christmas is about.

I don't want to celebrate Christmas this year.

It does not feel right.

I want to hug the little boy whit the wonderful curly hair.

-I