Om studier

Jag tror vi alla fått frågan "Vad vill du bli när du blir stor?"

Vi har väll kanske alla get någon den frågan också.

När jag var liten ville jag bli historielärare.
I lågstadiet ville jag bli arkeolog.
I högstadiet var jag säker på att jag skulle bli en kvinnlig Karl Lagerfeld.
I yrkesskolan ville jag inte bli något alls.
Efter yrkesskolan funderade jag på att bli textillärare eller eventuellt läsa gynmasiekurser.
Nu studerar jag till tradenom ( international business and marketing på engelska), med specialinriktning pälsdesign.

Innerst inne vill jag bli kriminalteknisk antropolog eller arkeolog.

Jag har alltid älskat historia och all typ av vetenskap. Jag minns att pappa prenumererade på "Illustrerad vetenskap" när jag var liten och varje månad kom det en tidning fylld med nya vetenskapliga rön och upptäckter. Jag har plöjt igenom mängder av dokumentärer och det har lett till att jag kan lite om ganska många olika saker.
Sambon brukar ibland säga att han inte förstår hur jag kan ha så mycket osammanhängande fakta i huvudet.

Jag tänker ibland lite väl logiskt, i vissa fall ger det mig mera problem än vad det hjälper mig.
Men när det kommer till det här med studier har jag liksom inte tänkt logiskt.

Den största anledningen till att jag som bäst sitter i min hemstad och kurar i en lägenhet är för att jag är rädd.
Jag är rädd för att flytta långt bort.
Jag är rädd för förändring.
Jag är livrädd för att misslyckas.

Jag har alltid sagt att jag inte vill att mitt framtida jobb ska bli ett måste. Något negativt.
Jag vill se framemot mitt jobb varje dag.

Frågan är bara om jag kan tänka mig att kompromissa så pass mycket som jag gör nu.

Jag har några frågor till er.

Vad ville du bli när du var yngre?
Blev du det också eller blev du något annat?
Varför isåfall?


-I

------------------------------------------------------------------------------------------------

I think we all have gotten the question "what do you want to be when you grow up?"

We have probably asked someone that same question.

When I was little I wanted to become a history teacher.
In middle school i wanted to become a archeologist.
In highschool I was sure I was the next, female, Karl Lagerfeld.
In vocational school I didn't want to become anything at all.
After vocational school I was contemplating becoming a textile teacher or reading some extra collage courses.
As of right now, I'm a first year student on the road to getting my masters in international business, marketing and fur design.

My dream job is to become an archaeologist or a forensic anthropologist.

I've always loved history and all kinds of science. When I was little my dad had a subscription for a magazine called "Illustrerad vetenskap". Every month there would be a new magazine filld whit new scientific findings and discoveries. I've wade trough documentaries whit all kinds of themes and angles.
My fiancé sometimes asks me how in the world my brain can hold so many random and incoherent facts.

I'm a person that sometimes thinks a bit to logical, it sometimes gives me more problems than it solves.
But when it comes to my studies I'm very irrational.

The biggest reason I'm still sitting in my home town, studying something I hd no idea I wanted to become is because I'm scared .
I'm scared to move away from my safe little bubble.
I'm scared of change.
I'm terrified of failing.

I've always said I don't want my job to become something I have to do. Something negative
I want to look forward to working every day.

My only concern is that I'm going to regret not studying what i really wanted, I'm scared I'm compromising to much.

I have a question for you.

What did you want to become when you were little?
Did you end up working with/studying that?
If not, what made you change your mind?



-I